Jag låg och funderade i badet..
Vad ska man bli när man blir stor?
Jag har haft några drömmar under min uppväxt.
Som liten ville väl alla småflickor bli prinsessa, sångerska eller flygvärdinna osv..
Under högstadietiden minns jag ej om några speciella drömmar fanns mer än att börja gymnasiet. Jag ville flytta till "stora staden" Luleå, gå skola här. Träffa annat folk, utvecklas. Dock tyckte inte min mamma att jag som 16-åring var mogen nog att göra det, och såhär i efterhand inser även jag att jag inte fixat det.
Började istället på mitt andrahandsval i Kalix. Hotell och restaurang. Trivdes jag. O nej. Varken med klassen eller med skolan. (hade nog iofs behövt den där kockutbildningen :) ) Jag var den där tysta lilla musen som knappt tordes prata med folk. I efterhand har jag fått veta att jag uppfattades som lite halvdryg. Tjaa.. jag? Dryg? Inte det inte. :)
Efter avhopp och ett år på IV blev min dröm att bli bagare. Fråga mig inte hur denna morgontrötta tjej ens kunde tänka i dem banorna. Skolan var svinkul, praktiken var det värre med. Vi började vid 04. Vid den tiden sover man som skönast. Nä bakandet överlåter jag nog till någon annan. :)
Efter gymnasiet har jag funderat på mycket.
Bartender. Jag gillar att dricka drinkarna iaf. ;)
Taxichaufför, det blev jag. Men skulle även kunna mig att starta eget och ha några bilar att ta hand om. Se till att Starcab blir större än Luleå Taxi. Haha! Drömma kan man ju alltid.
Trafiklärare. Den utbildningen sökte jag och kom in på. Problemet var att den ligger i Vännäs. Vännäs är en håla. Och jag har räkningar att betala. Plugga är dyrt. Även att flytta.
Jag har aldrig haft som dröm att jobba varken i butik eller som telefonist. Det är dock 2 jobb som har fått mig att utvecklas väldigt mycket. Har träffat så många underbara människor, flera av dem vänner för livet.
Eniro har fått mig att inse att jag vill jobba med något inom personalutveckling. Vad, det vet jag inte. Om jag skulle palla, det vet jag inte heller.
Nackdelen är bara att jag vill söka in på kommande lokförarutbildningen i Boden.. och sen vill jag skaffa hus, bli mamma och hela den skiten.
Hur ska man hinna med alla sina drömmar??
Ja skulle nog aldrig passa som bartender heller, drinkar ska drickas, inte orka man blanda till dom :P
Man måste våga för att vinna. :-)
Ja skulle då int heller passa som bartender. Drinkar ska tömmas. Orka blanda till :P
Livet som bartender är kul men man får räkna med mycket stress, galna personer, skrik, en galen värld.
Drömmar ska man ha för det är en del av allt man vill uppnå. Allt kan man inte få men mycket. Det är som Paula skriver "Man måste våga för att vinna"
=)
Å gud jag skrattar på mig..förlåt men lokförare??!! Ajja, det kanske passar dig :-)
Ja livet blir aaaaldrig som man tänkt sig. Jag skulle bli reseledare utomlands redan då jag var tillsammans med Johan.. men sen kom det massa andra karlar ivägen hahaha..å nu är man för gammal för det. Får nöja sig med att sälja skiten istället.
Sluta drömma - börja agera! Tyvärr är det alltid bekvämt att bara luta sig tillbaka och gilla läget. Och visst, skitbra om det funkar! Men vi ska då fan inte sitta på äldreboendet sen och sucka över varför vi inte chansade mer. Jag har precis som Nina A låtit en massa slinka förbi mig bara för att jag varit med ngn. Och tänk om jag fattade det då att de inte var värda det ett skit.
Nä, nu ska du se till att bli den bullbakande hockeymorsan till lokförare! ;) Du är fin, jag tycker så mkt om dig.
Jag har en utmaning till dig. Kolla min blogg :)
låter som en 30-års kris på G ;), lugn bara du hinner köra lok o snyta ungar du med.
