Om att ha någon som torkar mina tårar när det passar.
Jag har ett virrvarv av känslor i kroppen, och idag gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge sen. I snart 2 år har en person med sin blotta närvaro kunnat ta mig upp på de där rosa molnen, men med ett endaste ord ta mig ner lika fort igen. Sanningen är den att jag legat på botten allt som oftast, de där stunderna på molnen har varit lika sällsynta som solen är på mina lediga dagar. Hjärtat och hjärnan har som vanligt inte velat samarbeta, och gång på gång har jag trots att hjärnan sagt nej befunnit på mig fel plats. Är så less på att inte få må bra. Att ha någon annan som styr över en. Att påverkas av det där lilla. Att ha någon som torkar mina tårar när det passar.
Nu vet jag att det finns någon som är värd mig. Hela mig. Inte någon som bara tar och aldrig ger tillbaka.
Framtiden får utvisa vad som händer. Idag mår jag bättre än på bra länge.
Jättesöt bild! Kram på du!
Braaaaaa jobbat. Du vet, världens läääääängsta halvmeter går mellan hjärtat och hjärnan.
Vi kommer stå i vägrenen och hejja på dig när du kutar upp för uppförsbacken och in i mål sen.
Härligt där tjejen... Håller tummarna och hejjar på dig då du fortsätter kämpa mot mål... Go Malin, Go!
Älskade du! Pirr i fittan koko som ett pök! Du, jag, kaffe ngn dag!
Kraaam.. det finns någon där ute för oss alla.. jag trodde det var kört för mej...
Bra skrivet!! Håller på dig!
